Gjort är gjort

Text: Benita Backas-Andersson

Hantverk tar tid och det ska det få göra. Det blir oftast bäst så. Då jag skriver känner jag mig också som en hantverkare. I början går det trögt, den tomma skärmen erbjuder både äventyr och ansvar. Ändå byggs något sakta men säkert upp. Ivern kommer när jag börjar se konturer, men i det skedet är gränsen mellan lust och olust tunn. Jag får lov att påminna mig själv om att det är frivilligt som jag utsätter mig för känslor som dyker upp under arbetets gång.

Allting behöver bli ordentligt vägt och mätt. För mig gäller det här varje ord och mening. Texten ska hålla och kunna läsas om och om igen, långsamt och gärna mellan raderna. Att bara få strunta i konsekvenser är en illusion som jag befinner mig i när jag är halvvägs inne i ett manus. Vid den tidpunkten, alltså för tidigt, börjar målet hägra. Målet, som i mitt fall är att när skrivprocessen är över, då ska jag få tid till att göra ingenting. Ingenting ska jag ta ställning till och inga djupa tankar ska jag tänka. Ett mål som aldrig nås.

Det viktiga för mig är att hitta ord för erfarenheter, väcka minnen, skriva om naturen och livet. Som med mycket annat gäller sanningen att för mycket tröttar ut och alltför litet blir ointressant. Att skildra naturen är inte att berätta gamla sanningar, som att gräset är grönt och havet blått. Om naturen skriver jag inte på rutin, men försöker länka samman och placera människan där. Naturbeskrivningar är en avvägningens konst. Man blir aldrig färdig trots att man följer ljuset, skuggan, skymningen och mörkret ända till gryningen. För då börjar allting om igen! Det är det som är livet.

När texten sedan äntligen är ”klar” och manuset finns i andras händer, är det inte längre möjligt för mig att ändra på något. Då infinner sig en underbar men kort tid av fullständig frid! Gjort är gjort och jag svävar. Sedan, när de bruna lådorna anländer, de är oftast bruna, tar oron över igen. Är allt som det ska vara, är pärmbilden bra? När jag väl håller den färdiga boken i min hand behöver jag få vara ensam och samla mod. Böcker är röster som behövs, men respons ska mötas och jag känner mig naken och sårbar. Helt naken kommer jag ändå inte att vara när höstens bok utkommer. Stolthet är inte populärt här i våra trakter, men varje hantverkare borde ha rätt att bära den känslan som en mantel ibland.

Skribenten är östnyländsk författare.