Medan vinternatten ännu håller andan står Rålle Älg stenstilla på Johannisberget och tänker
djupa tankar. Inte ett ljud från världen når honom och ett alldeles nytt år har börjat. Ett år som
alla önskar sig väldigt mycket av. Fred och kloka beslut som hjälper vår miljö är de viktigaste.
Vi får alla leva i naturen och njuta av den men ingen av oss äger den.
Rålle ruskar på sig och går med kungligt långsamma steg till sin skogssoffa och sätter sig med
ett brak medan den kalla grågryningen faller på. Braket får många av skogens djur och vilda
väsen att vakna och samlas på berget. Det är tid för Rålle Älgs nyårstal. Det här året vet han
att man måste skapa framtidstro.
– Kära vänner, jag känner på mig att det kommer att bli ett mycket bra år i år, säger han med
sin djupa röst. Det finns hopp! Jag har tänkt igenom saker och ting och sedan urminnes tider
har den stund som man ägnar sig åt att tänka i ensamhet, visat sig vara den viktigaste stunden.
Vi ska njuta av det nya året och vi kommer att bli starkare och klokare här på berget. Se bara
på talltitan Tia, som sitter här på kvisten och sjunger sin morgonsång redan nu. Hon är inte det
minsta rädd för att kvisten som hon sitter på ska brista. Hon litar på sina egna vingar, inte på
kvisten!
Se på träden som är fullt upptagna med att bara stå stilla och rädda jorden, låta oss
andas. Vi har mycket att vara tacksamma för. Det lär finnas människor som outtröttligt jobbar
med att lösa problem, som krig och kriser. Dem ska vi hålla tummarna för.
Jag såg i fru Rödrävs tidning att det nu finns uppdaterade kostråd från livsmedelsverket. Märkte att de är som gjorda för oss här i skogen. Mera grönt och för köttätare högst tre skogsmöss per dag är
rekommendationen.
Men det säger jag er: ni som äter kött här på berget ska fortsätta med det i lugn och ro. Nordiska ministerrådet tycker att vi ska äta närodlat och inhemskt av hälsoskäl i linje med aktuell forskning. Det rådet kunde jag ha gett dem för flera år sedan.
Bland människorna här i landet lär det vara problem med att tala olika språk Vi här på berget talar
hur många språk som helst, vi har alla vårt eget språk och det har alltid fungerat jättebra.
Ugglemor har lärt sig litet engelska och på vårarna ber jag henne ropa extra högt ”Whooo,
whooo” då vet alla djur att det betyder Vem och de räcker upp tassar, klor och vingar så att jag
kan räkna in dem och se vilka som överlevt vintern.
Jag tror att människor skulle må bättre av att tillbringa tid i skogen med oss. Kanske de borde
sluta upp med att räkna allting i pengar också. Vi djur har inga pengar och ekorrarna i skogen
tycker att det är ett stort framsteg att mänskor i alla fall har slutat betala sina uppköp med
deras skinn. Vi behöver inte flera rika människor här på jorden men det skulle behövas flera
lyckliga.
I år är vi bättre förberedda här. Fru Rödräv har plockat och torkat nässelfrön och rödklöver
under de milda sommarnätterna, och hon tänker lägga dem vid ingången till Edla-Björns ide.
När Edla vaknar på våren får hon i sig av örterna som innehåller östrogen som hjälper mot
besvärliga humörsvängningar. Vi tror att hela säsongen blir lugnare och att vi får njuta av att
bo på den bästa platsen på jorden. Ett riktigt lyckligt år önskar jag er alla!
Det var talet som Rålle höll för djuren på nyårsmorgonen 2025 medan ett varmt sken lyste
hopp över berget. De kommer att få fira påsk, midsommar, bröllop och många dop i år igen
och de kommer att bli fler och fler i skogen och på berget. Ja, som Rålle skrev i sin bok, så är
alla välkomna med och man får tala sitt eget språk och se ut som man ser ut. Man får vara stor
eller liten, brun eller röd, svart eller gul, ha vingar eller tassar, långa eller korta ben och man
får ha päls eller fjädrar. Så enkelt är livet på Johannisberget.
Ett beställningsarbete av lokaltidningen Nya Östis. Publicerades den 3.1.2025.
Målningen är gjord av chefredaktören Marit Björkbacka och illustrerar nyårstalet.
Leave a Reply